[juŋ´-el.juŋ`-]
substantiv ~nen jungmän, best. plur. jungmännen
jung|mann·en●(titel för) sjöman med lägsta tjänstgöringsgrad bland besättningen på handelsfartyg
sjö.yrk.JFRcohyponymlättmatros
sedan 1756av lågty. jungmann ’ung sjöman; ungkarl’, eg. ’ung man’; jfr junker
Hej å hå, jungman Jansson, redan friskar morgonvinden, sista natten rullat undan och Constantia ska gå.Dan Andersson, Jungman Jansson (i Efterlämnade dikter, 1920)