[-å´r]
substantiv ~en ~er
juni·or·en●pojke eller flicka i en av de högre åldersklasserna
i idrotts- och scoutrörelsen
spel.sport.yrk.JFRcohyponymminiorcohyponym1senior
juniorlagjuniorlandskampjuniormästareen lovande juniori många idrotter är man junior upp till 18 års ålderjuniorerna tränar på torsdagskvällarsedan 1886till lat. ju´nior ’yngre’, komparativ av juv´enis ’ung’; jfr juvenil
2ju´nior
substantiv,
ingen böjning
juni·or●(beteckning för) den yngre
vanligen av far och son med samma namn
släkt.yrk.JFRcohyponym2senior
NN junior har nu utsetts till företagets arvtagare(NAMN) juniorsedan 1661se 1junior
3junior
[-å´r]
adjektiv ~t
juni·or●som tillhör de yngre och mindre erfarna
inom viss grupp
pedag.JFRcohyponym3senior
tidningens juniora läsaresomliga ansåg att den nye ordföranden var alltför juniorsedan 1995se 1junior