substantiv ~n junkrar
junkr·ar●(titel för) adlig page eller adelsman i allmänhet
histor.jordbr.yrk.○spec. om (konservativ) adlig godsägare, särsk. i det forna Preussenjunkerdöme○äv. försvagat (i ett uttryck)ung man
skämts. el. ibl. tillrättavisandehör nu här, gunstig junker!sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. junker; av lågty. junker med samma betydelse, till junc-herre, eg. ’ung herre’