[çä´g-äv.çä`g-]
substantiv ~n käglar
kägl·ar1höjd hos trycktyp
bok.JFRcohyponymgrad 9
8 punkters kägelsedan 1725av lågty. kegel ’pinne; påle’; besl. med kagge, kåk
2vanligen i sammansättn.
konformigt föremål
form.mat.JFRcohyponymkägla 1
kägelsnittsedan ca 17103i vissa uttryck och i sammansättn.
kägla
för spel
spel.sesekägla 2
kägelbanakägelspelslå kägelspela kägelsedan 1867