substantiv ~n käglor
kägl·an1konformig företeelse
af.form.JFRcohyponymkägel 2
ljuskäglavulkankäglasedan ca 1430Själens tröstfornsv. kägla (i sammans.); biform till kägel
2konliknande anordning som används i kägelspel
spel.hon slog ner nio käglor med det första klotetfalla som käglorsefalla 1
sedan ca 1430Själens tröst