Svensk ordbok 2009, webbversion

käl`ke substantiv ~n kälkar kälk·enett mindre snöfordon med två parallella medar spel.JFRcohyponymsläde särsk. om ett så­dant lek­redskapbarnen åkte kälke i backensedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Uplands-Lagenfornsv. kiälke; bildn. till köl