Svensk ordbok 2009, webbversion
käl`ke
substantiv ~n kälkar
kälk·en●ett mindre snöfordon med två parallella medar
spel.JFRcohyponymsläde
○särsk. om ett sådant lekredskapbarnen åkte kälke i backensedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Uplands-Lagenfornsv. kiälke; bildn. till köl