Svensk ordbok 2009, webbversion

käll`a substantiv ~n källor käll·an1ställe där grund­vatten naturligt tränger fram ur jorden vanligen i ren och frisk form af.geogr.JFRcohyponymvattentäkt källflödekällfriskkällvattenhälsokällavarma källoren helig källaen porlande källabada i källanhämta vatten från källan○äv.vatten­samling som är ur­sprunget till en flod Nilens källor○äv. om annan vätska el. gasoljekällaman sökte förgäves efter källan till ut­släppet○äv. bildligt om ur­sprunget till annan (abstrakt el. konkret) före­teelseenergikällafelkällainkomstkällainspirationskällakraftkällaljudkällaljuskällanäringskällasmittkällalivets källabarn är en ständig källa till glädjeinter­net är en o­utsinlig källa att ösa information uren källa (för/till ngt)sedan 1287 (i ort­namn)råskillnadsdom mellan västgötska Gudhems kloster och socknen Håkantorp utfärdad av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kälda; bildn. till 1kall 2(person som står för) ur­sprunglig ut­saga som man kan dra vissa slut­satser av direkt el. indirekt komm.vetenskapl.yrk.enligt en säker källa försvann NN på morgonenen anonym källa in­om departementetregeringen när­stående källor○spec. i ett formel­artat ut­tryckenligt vanligtvis väl­underrättade källor kommer presidenten att av­gå○särsk. i historisk vetenskap, ofta med tanke på tro­värdighetkällforskningkällkritikgå till källornaen sen och där­för knappast till­förlitlig källaen källasedan 1635Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder, hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara!Psalmboken, 305:5 (Johan Olof Wallin 1818)