Svensk ordbok 2009, webbversion

käm`pa verb ~de ~t kämp·ar●(försöka) försvara eller genom­driva sina intressen (mot viss mot­ståndare) med kraft särsk. med fysiska medel, ofta våld NollJFRcohyponymstrida 1cohyponymtampas kämpa för själv­ständighetkämpa mot en över­mäktig fiendede kämpade sida vid sida○äv.an­stränga sig fysiskt han kämpade för att komma losshan fick kämpa hårt för att få ner seglethon kämpade med burken för att få av locket○spec. i sport­sammanhangtävla kämpa om guldet○äv. mer abstrakthan hade stora svårigheter att kämpa medhon kommer att kämpa för att behålla honomkämpa för en bättre världkämpa (om/för/mot ngn/ngt/att+V/SATS), kämpa (med ngt)kämpa till sista droppensedroppe sedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. kämpas; av lågty. kempen med samma betydelse; till 1kamp Subst.:vbid1-223256kämpande; 1kamp