Svensk ordbok 2009, webbversion

känd adjektiv känt kän·da1som många känner till om person el. före­teelse admin.JFRcohyponym1bekant 2cohyponymberömdcohyponymomtalad välkänden känd författareen känd aforismkända vår­sångerkända namnstaden är känd för sina många kyrkorhon är känd för sin elaka tungahon har gjort sig känd som imitatörhon är känd från tvdet är all­mänt känt att han drickerkänd (för ngt/att+V/SATS), känd (för ngn), känd (som ngn/ngt)sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. känder; till känna 2vars värde är bekant mat.admin.mat.a och b brukar beteckna kända storheter, x och y o­kändasedan 19573som har direkta kunskaper om ngt mest om faktiska geografiska förhållanden vard.; provins.admin.komm.hon kan visa dig runt efter­som hon är känd i traktensedan 1597