Svensk ordbok 2009, webbversion

1känn`a substantiv, ingen böjning Nollge ngt till känna med­dela ngt​ hon gav sin före­stående av­gång till känna via sekreteraren ge sig till kännamed­dela sin när­varo​ ett fler­tal vittnen till o­lyckan kom fram och gav sig till känna; det tog två veckor innan de första sjukdoms­symtomen gav sig till känna sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. känna; efter lågty. to kennen geven ’ge som kunskap; ge sig till känna’; jfr till känna
2känn`a verb kände känt, pres. känner känn·er1direkt upp­fatta (tryck, smärta etc.) med sin känsel med.JFRcohyponymförnimmacohyponymerfara 1 känna smärtahan kände illa­måendet kommahon kände tygets struktur mot kroppen○äv. om att upp­fatta ngt med smak- el. lukt­sinnethan kände smaken av blod i munnenhan kände på lukten att det var ärt­soppa○äv. med avs. på (huvud­sakligen) själslig upp­levelsekänna ångestkänna av­undkänna trötthethon kände en stor glädjehan kände ingen lust att gå○äv. mer abstrakt med avs. på mer samman­satta upp­levelserkänna an­svarkänna tacksamhethon kände att stämningen var trycktkänna ngt/SATSkänna vart/hur vinden blåserse1vind 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. känna ’veta; under­visa; känna; märka, känna i­gen; ha sexuellt um­gänge med’; gemens. germ. ord; nära besl. med kunna 2röra (vid ngt) för att under­söka med hand el. finger komm.vattnet är för varmt än­nu – känn själv○äv. ut­vidgattreva känna i fickan efter pengar○äv. med hjälp av smak el. luktkänn om såsen är till­räckligt saltkänna på ngt, känna SATSkänna ngn på pulsense1puls sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3hysa positiva känslor för ngn/ngt komm.sesekänsla 2 han kände (djupt) för hennes problemfranska filmer kände hon starkt för○äv. försvagatskämts.jag känner för en kopp kaffe nukänna (SÄTT) för ngn/ngt/SATSsedan 17914vara personligt bekant med komm.hon kände honom sedan barndomentrots att hon bott i huset i flera år, känner hon knappt sina grannar○äv. ut­vidgatha in­sikt i (viss) persons karaktär om jag känner henne rätt så kommer hon intekänna ngnalla känner apan (men apan känner ingen)seapa 1 känna ngn (bara) till namnetsenamn 1 känna sina pappenheimaresepappenheimare lära känna ngn/ngtse2lära 2 sedan ca 16205ha vetskap om ngt komm.JFRcohyponymerfara 2 den djupaste orsaken till hans död känner vi intekänna ngt/SATSsedan 1840Subst.:vbid1-223332kännande (till 1 + 2); känsla (till 1 + 3)