Svensk ordbok 2009, webbversion

kännas vi´d verb kändes känts, pres. känns känn·as●äv. fast sammansättn., sevidkännas erkänna an­svar för komm.ett miss­tag som hon inte ville kännas vid○äv.erkänna släktskap eller bekantskap med hon vill inte kännas vid sitt barnPetrus ville inte kännas vid Jesus○äv. försvagatkänna i­gen som sin egendom känns du vid den här pennan?kännas vid ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. viþerkännas Subst.:vbid1-223363vidkännande