Svensk ordbok 2009, webbversion

känn`edom substantiv ~en känne·dom·envetskap ngt formelltkomm.det kom till hans kännedom att flera av eleverna hade skolkatministern förnekade all kännedom om vapen­affärenäv.kunskap branschkännedomlokalkännedomsjälvkännedomhan har god kännedom om de lokala förhållandenakännedom (om ngn/ngt/SATS)sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Böner från medeltidenfornsv. kännedomber; till känna och 1dom