Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
känne·dom·en●vetskap
ngt formelltkomm.det kom till hans kännedom att flera av eleverna hade skolkatministern förnekade all kännedom om vapenaffären○äv.kunskap
branschkännedomlokalkännedomsjälvkännedomhan har god kännedom om de lokala förhållandenakännedom (om ngn/ngt/SATS)sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Böner från medeltidenfornsv. kännedomber; till känna och 1dom