substantiv kännetecknet, plur. ~, best. plur. kännetecknen
känne|teckn·et●utmärkande egenskap
som fungerar som igenkänningstecken
NollSYN.synonymkännemärke
JFRcohyponym2karakteristikacohyponymdrag 4
boxerns känneteckenattentatet hade al Quaidas typiska känneteckenett kännetecken (för/på ngn/ngt)sedan 1589