Svensk ordbok 2009, webbversion

käpp substantiv ~en ~ar käpp·en●rund (trä)stav för viss an­vändning av varierande längd och tjocklek verkt.JFRcohyponym1stav 1cohyponymspö hon petade ner de översta äpplena med en käpp○spec. om stav som an­vänds som stöd vid gångspatserkäppfar­far måste gå med käpp nu­merahan stödde sig tungt på sin käpp○spec. äv. (förr) om ett straff­redskap av detta ut­seendeJFRcohyponymrotting käpprappfolkskol­lärarna på far­mors tid kunde i­bland styra sina klasser med käppensätta käppar i hjulet/hjulen för ngn/ngtvålla hinder för ngn/ngtofta på otillbörligt sätt​ diktatorn satte gång efter annan käppar i hjulet för FN:s vapen­inspektörer vit käppkäpp som an­vänds av syn­skadad​ hon hade vit käpp och mörka glas­ögon sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. käpper; gemens. germ. ord av o­visst urspr.; jfr chips