Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ~
kär·and·en●person som i rättegång framställer yrkande mot annan person
yrk.MOTSATSantonymsvarande
JFRcohyponymmålsägare
kärandepartkärandesidakärandetalanett av kärandens vittnenkärandens yrkande bifölls intesedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kärande; till kära 2