substantiv ~n kärestor
kär·est·an●flicka eller kvinna som är föremål för (ngns) kärlek
psykol.yrk.JFRcohyponymälsklingcohyponym1flamma 2
han väntade på sin käresta på en bänk i parkensedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. kärasta, käresta; bildn. till kär