Svensk ordbok 2009, webbversion

1kä`rna substantiv ~n kärnor kärn·an1(hölje för) frö i nöt, frukt, bär e.d. bot.JFRcohyponymfrukt 1cohyponym1nöt kärnfrikärnfruktplommonkärnasädeskärnavin­druvor utan kärnoräpplets små blanka bruna kärnorclementiner har nästan inga kärnor○äv. om annan (viktig) inre del av ngtJFRcohyponym2djup 3 kärnvedatomkärnaborrkärnacellkärnakondensationskärnastadens kärna○äv. mer abstraktcentral eller viktigaste del kärnbetydelsekärnfrågakärntruppproblemets kärnakärnan i budskapetdet finns en kärna av sanning i det hon sägerkärnan (i ngn/ngt), en kärna (av ngt)pudelns kärnadet väsentliga i ngt​ att om­värdera de upp­fattningar vi håller för sanna eller rimliga är något av pudelns kärna in­om filosofi sedan 1385Klosterläsningfornsv. kärne; gemens. germ. ord; nära besl. med korn 2an­ordning för smörtillverkning som består av en smal tunna med lock och rörlig stav mest histor.kokk.smörkärnasedan 1316öppet brev utfärdat av kaniken Sigmund i Linköping om bortarrendering av gård och inventarier (Svenskt Diplomatarium)av fornsv. kirna; gemens. germ. ord; trol. besl. med 1kärna 1 (grädden som mjölkens kärna)
2kä`rna verb ~de ~t kärn·ar●fram­ställa (smör) av grädde i kärna genom att föra staven upp och ned kokk.sese1kärna 2 kärna smörkärna ngtsedan 1541till 1kärna 2 Subst.:vbid1-223655kärnande, vbid2-223655kärning