Svensk ordbok 2009, webbversion

kärr substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kärr·et●om­råde med vatten­sjuk mark vanligen beväxt med starr, brun- och vit­mossor samt al el. björk geogr.SYN.synonymmorassynonymträsk JFRcohyponymmyrcohyponymmosse kärrmarkkärrväxtlövkärrsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kiär ’sump­mark; moras’; urspr. trol. ’risigt snår’; jfr karm