Svensk ordbok 2009, webbversion

kärr`a substantiv ~n kärror kärr·an●typ av enklare vagn med två hjul el. ibl. med bara ett (el. ev. tre) trafik.JFRcohyponymvagn kärrhjulkärrspårbagagekärradragkärragödselkärraskottkärratransporter med häst och kärrakärran knirkade bort över gården○äv. om (enklare) fyr­hjulig vagn○äv. om mot­svarande lassen kärra hö○äv. om bilvard.han kom i sin nya kärraen kärra (ngt), en kärra (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kärra; gemens. germ. ord; av medeltidslat. carr´a med samma betydelse; jfr char, karet, kaross, karriär, stockcar