Svensk ordbok 2009, webbversion

kärv adjektiv ~t ●som glider trögt admin.psykol.låset var kärvt○äv. bildligt, spec.som ger en sträv känsla JFRcohyponymsträv torra kärva bär○spec. äv.bister och o­sentimental ett kärvt ton­fallfinans­ministerns kärva budskapbarr­skogens kärva friskhet○spec. äv.svår det kärva ekonomiska lägetkärv (mot ngn)sedan 1749 (om smak)sv. dial. kärv ’sträv; torr; mot­villig’; gemens. germ. ord; urspr. ’stel, styv’; jfr isl. þiarfr ’fadd; o­syrad’