Svensk ordbok 2009, webbversion

`pa substantiv ~n kåpor kåp·an1långt, vanligen ärm­löst över­plagg med kapuschong kläd.munkkåpanarrkåpaen fladdrande svart kåpasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kapa ’ärm­löst över­plagg’; av senlat. cap´a, bi­form till medeltidslat. capp´a med samma betydelse; jfr kappa 2skyddande hölje av fast material särsk. över maskin maskin.imkåpaskyddskåpaspiskåpaugnskåpaen kåpa av rök­färgat glassedan 1509Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm