Svensk ordbok 2009, webbversion

kår substantiv ~en ~er kår·en1organiserad grupp personer med samma syssel­sättning eller gemensamma intressen admin.samh.yrk.kårandafredskårlottakårläkarkårlärarkårscoutkården diplomatiska kåren○spec. om studentsammanslutning el. dess lokaler etc.kårhuskårpampdans på kåren○äv. om arbets­grupp e.d. in­om viss typ av yrkebrandkårmusikkåren kår (av ngra)sedan 1731av fra. corps ’kropp; huvud­del; kår, korporation’; av lat. cor´pus ’kropp; sam­fund’; jfr korporation, korpus 2själv­ständigt trupp­förband admin.mil.yrk.kårstabarmékårfrikårfrivilligkåringenjörskårStålhandskes kår skar av de kejserligas förbindelseren kår (av ngra)sedan 1707