Svensk ordbok 2009, webbversion

kö`pa verb köpte köpt, pres. köper köp·er●skaffa sig (ngt) som sin egendom mot ersättning handel.spel.MOTSATSantonymsälja JFRcohyponymbyta 2cohyponymbetalacohyponymhandla 3 köpa mjölkköpa husköpa på kredithon köpte en bil av sin svågerhan köpte kläder för 1000 kronorköpa hem mat till helgenhon köpte skåpet billigt på auktion○äv. med avs. på tjänst e.d.köpa arbets­kraftalla hans besparingar gick åt till att köpa emigrationstillstånd○äv.skaffa sig (o­tillbörlig) för­del med hjälp av pengar JFRcohyponym2muta köpta vittnenköpa sig fri○ibl. o­egentligt, utan eg. ersättningsärsk. i kort­spelhan köpte tre kort till sitt par i knektar○äv. bildligt, spec.förvärva kunskap, erfarenhet e.d. dyrt köpta lärdomar○spec. äv.acceptera vard.en lång­sökt förklaring som ingen köpteköpa ngt (av ngn) (till/åt ngn) (för BELOPP), köpa (ngn) ngt (för BELOPP), köpa ngn ADJköpa hela paketetsepaket 1 sedan 1000-taletrunristad berghäll, Angarn, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform kaubti (pret.), fornsv. köpa ’handla; köpa; betala’; trol. bildat till lat. cau´po ’handlande; krögare’ Subst.:vbid1-224253köpande; köp