verb körde kört, pres. kör
kör·de1ofta med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.av, fram, in, ner, upp, ut
(driva och) styra
fordon, så att det rör sig i önskad riktning
komm.trafik.JFRcohyponym1bila 1
köra bilköra motorcykelköra motorbåtkör försiktigt!hon körde in bilen i garagethan körde av vägenvagnen kördes fram till huvudingångenhan kör taxi och är sällan hemmahon kör som en galning○äv. om fordon e.d.JFRcohyponymgå 1
tåget har kört en timme nu○ofta med tonvikt på själva förflyttningen (i viss riktning)JFRcohyponymfärdascohyponym2fara 1cohyponymåka 1
körbanaköra en annan vägköra vilseköra sin vägkör på, vi är nog på rätt vägde körde längs kusten○äv. med avs. på det som förflyttastransportera
JFRcohyponymskjutsa 1
hon körde honom hemde körde sand i skottkärrorköra (fram/in/ner/upp/ut) (ngn/ngt) (ngnstans), köra (av ngt)kör i vind!se1vind 1
köra sitt eget loppselopp 1
köra sitt eget raceserace
loppet är körtselopp 1
tuta och körase2tuta 1
vara kört
inte längre finnas ngn chans
det är kört, vi kommer inte att hinna fram i tid
sedan slutet av 1300-taletKlosterläsningfornsv. köra ’driva; fördriva; köra; åka’; nord. ord av osäkert urspr.
2ofta med partikel som anger riktning, t.ex.in, ner, upp
föra (ngt) i viss riktning
komm.JFRcohyponymföra 2
köra handen genom håretköra in gaffeln i korvenhon körde ner huvudet mellan axlarnahan körde knät i ljumsken på sin motståndare○äv. oavsiktligthan råkade köra en spik genom fotenköra (in/ner/upp) ngt ngnstanssedan 17813ofta med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.bort, iväg, ut
få (ngn/ngt) att förflytta sig (bort)
genom befallning, fysiskt tvång e.d.
komm.köra barnen i sänghan körde bort bort inkräktarna från tomtenköra (bort/iväg/ut) ngn/ngt (ngnstans)köra ngn på portenseport 2
sedan 1385Klosterläsning4få (maskin e.d.) att arbeta på avsett sätt
tekn.hon körde maskinen på högsta hastighet○äv. ngt utvidgatde kör en bra film på kvartersbion○särsk. med avs. på dataprogramsökprogrammet tar bara en minut att köraköra ngt (SÄTT) (ngnstans) (TID)köra ngt i bottensebotten
sedan 19025vanemässigt använda sig
av ngt
vard.Nollköra med utpressninghan kör med oparfymerat rakvatten○spec.ständigt upprepa
hon kör hela tiden med samma gamla skämtköra med ngtsedan 18796tvinga (ngn) att arbeta hårt
på ett förödmjukande sätt
vard.komm.hon körde med de anställda som en slavdrivareköra med ngnsedan 18507bli underkänd
i tentamen e.d.
vard.pedag.han körde på tentanköra (i/på ngt)sedan 1914Subst.:vbid1-224374körande,
körning (till 1 - 4 + 6);
körsel (till 1)
2köra
[kö`ra]
verb ~de ~t
kör·ar●sjunga i bakgrundskör
till solist
musikköra (ngt)sedan åtm. 1989Subst.:vbid1-906814körande