Svensk ordbok 2009, webbversion
kö`rkort
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kör|kort·et●kort som utgör bevis på tillstånd att köra motorfordon
utfärdat av myndighet
trafik.körkortsprovkörkortsregisterköra upp för körkortta körkortdra in körkortetpolisen tog körkortet för honomlegitimera sig med körkortet○ofta bildligt om inofficiellt eller bara tänkt certifikatdatakörkortdoktorsexamen ger ett slags körkort för forskningintegrationsministern talade om ett medborgerligt körkortsedan 1916; 1996 i bildlig bemärkelse