Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
kör·ning·en1framförande av motorfordon
särsk. bil
trafik.bilkörninghennes lugna och fina körningdet blir många körningar för taxichaufförerna på lördagskvällarnakörning (av ngt) (ngnstans)sedan 1518Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. körning
2datamaskinell bearbetning
av vissa data el. med hjälp av visst program
databehandl.en tung körning som fick gå över nattenkörning (av ngt)sedan 1960-talet