Svensk ordbok 2009, webbversion

`rning substantiv ~en ~ar kör·ning·en1fram­förande av motor­fordon särsk. bil trafik.bilkörninghennes lugna och fina körningdet blir många körningar för taxi­chaufförerna på lördags­kvällarnakörning (av ngt) (ngnstans)sedan 1518Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. körning 2data­maskinell bearbetning av vissa data el. med hjälp av visst program databehandl.en tung körning som fick gå över nattenkörning (av ngt)sedan 1960-talet