Svensk ordbok 2009, webbversion

kött substantiv ~et kött·et1ätlig muskel- och fett­vävnad hos djur anat.zool.köttstyckegrisköttkalvköttnötkötthelt köttmalet köttkokt köttstekt köttgrillat köttrökt köttmört köttsegt köttkött och potatisfisken är vit i köttethon äter inte kött○spec. som (huvud­ingrediens i) mat­rätt; vanligen om kött av kreatur el. fåglar (inte av fisk)köttkorvköttsoppaköttstuvningdillköttkött och fisk○äv. om ätliga och mjuka delar av frukt o.d.vanligen i sammansättn. fruktkött○äv. utan tanke på funktionen som föda (äv. betr. människa)köttsårtandkötthan har blivit lite slapp i kötteten påle i köttetsepåle få kött på benen1bli tjockare​ ät nu, så att du får lite kött på benen! 2bli mer ut­förlig eller detaljerad​ ut­redningen har fått mer kött på benen efter att det till­kommit nya bevis (ngn) av kött och blod (ngn) som gör ett levande in­tryckvard.​ man vill inte mötas av en telefon­svarare utan av en människa av kött och blod vara (av) ngns kött och blodvara ngns av­komling​ hur kunde hon handla så mot sitt barn, sitt eget kött och blod sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kiot, kiöt; nord. ord av o­känt urspr. 2kropp i mots. till själ, spec. i bibliska samman­hang anat.psykol.anden är villig men köttet är svagtköttets lustselust 1 sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 19:6 (ur ett svar av Jesus på några fariséers fråga om äktenskap och skilsmässa)