Svensk ordbok 2009, webbversion
kabel
[ka´b-äv.ka`b-]
substantiv ~n kablar
kabl·ar1typ av grovt tågvirke som är hopsnott för att bli elastiskt
för bogsering o.d.
matrl.JFRcohyponymtross 1
○äv. om grövre vajer e.d.sedan senare hälften av 1400-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. kabel ’rep; skeppståg’; av fra. câble ’rep; kabel’; av lat. cap´ulum ’rep’, till cap´ere ’ta; gripa’; jfr kapabel
2elektrisk ledning med kraftig isolering
eltekn.JFRcohyponymsladd 1
kabelbrottkabeltrummaelkabelkoaxialkabeltelefonkabeldra kablarsedan 1878