Svensk ordbok 2009, webbversion

kadens [-en´sel.-aŋ´s] substantiv ~en ~er kad·ens·en1harmonisk av­slutning av musik­stycke enl. vissa regler musikJFRcohyponymslutfall ○ibl. bildligt om av­slutningar i all­mänhetsedan 1739av fra. cadence, ita. cadenza med samma betydelse, eg. ’fall’; till lat. cad´ere ’falla’; jfr chans, kadaver, kaskad 2improvisation som skjuts in mot slutet av (del av) musik­stycke urspr. för att ge solisten till­fälle att visa sin skicklighet musiksolokadenskadensen i första satsen av Beethovens violin­konsertsedan 1788