Svensk ordbok 2009, webbversion

ka´der substantiv ~n, plur. kadrer el. kadrar kadr·ar●kår av fast an­ställda tjänste­män in­om större organisation urspr. och spec. om (främst) befäl och officerare i krigs­makt arb.mil.kaderarmékaderövning○äv. om en­skild person i så­dan kårkarriär­hungriga kadrerkorrupta kadrer○nu­mera ofta om (kårer av) an­dra tjänste­män, särsk. funktionärer i kommunistiska partier, fack­föreningar o.d.ut­rensning av o­pålitliga kadrersedan 1839av fra. cadre, ita. quadro ’ram; in­fattning; kader’; till lat. qua´drus ’fyr­kantig’; jfr eskader, kvader, 1kvart, 1kvarter