Svensk ordbok 2009, webbversion

kagg`e substantiv ~n kaggar kagg·en●typ av liten tunna liten nog att lätt flyttas kokk.JFRcohyponymkuttingcohyponymfjärding 1 ölkaggeen kagge krydd­sill○äv.mage skämts.en kagge (ngt), en kagge (med ngt)sedan 1588jfr sv. dial. kagg(e) ’hand­tag på lie’, no. kagge ’liten trätunna’; urspr. bet. ’ngt välvt, kupat’; trol. besl. med kägel