Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kaj·en●anläggning för förtöjning av fartyg
med lodrät sida mot djupt vatten och vågrät ovansida för godshantering etc.
sjö.JFRcohyponym1brygga 1cohyponympir
betongkajstenkajfartyget låg vid kajde ankrade upp i väntan på att få komma till kajsedan 1691av nederl. kaai med samma betydelse; av keltiskt urspr. och med bet. ’inhägnad; häck’