Svensk ordbok 2009, webbversion

kaj´ substantiv ~en ~er kaj·enan­läggning för förtöjning av far­tyg med lod­rät sida mot djupt vatten och våg­rät ovan­sida för gods­hantering etc. sjö.JFRcohyponym1brygga 1cohyponympir betongkajstenkajfar­tyget låg vid kajde ankrade upp i väntan på att få komma till kajsedan 1691av nederl. kaai med samma betydelse; av keltiskt urspr. och med bet. ’in­hägnad; häck’