substantiv ~n ~er
kako·foni·er●oskön samklang av olikartade ljud
särsk. om skrällande dissonanser
äv. som mus. termmusikMOTSATSantonymeufoni
JFRcohyponymmissljud
○äv. bildligt om färger, texter o.d. med liknande (analoga) egenskaperen kakofoni av rörliga bilderen kakofoni av frågor och påståendensedan 1734bildn. till grek. kakos´ ’dålig’ och phone´ ’ljud’