adjektiv ~t
●som har låg temperatur
i förhållande till förutsättningarna, ibl. äv. i förhållande till ngn naturlig skala
admin.byggn.tekn.psykol.JFRcohyponym1svalcohyponymljumcohyponymkylig
kallbadråkallsmällkalldet fanns bara kallt vatten i kranenhon kunde bara bjuda på kall matdet var bitande kallt uteen kall och dragig lägenhetden kalla årstiden○spec. för att ange temperatur under fryspunkten25 grader kallt○äv.som för tillfället inte avger värme
elementet var kallt○äv. bildligt, spec. i fråga om (påfallande) brist på känsla el. dramatikkalla nerverhan mördade henne med kallt blodhon fick mycket kritik men det tog hon kallt (adv.)○spec. äv. om personer el. deras attitydersom inte kan påverkas känslomässigt
ofta med tonvikt på bristande medkänsla
känslokallåsynen av allt lidandet lämnade honom kallen kall och arrogant streberkall (mot ngn)det kalla krigetsekrig
få kalla fötterse1fot 1
få/mötas av kalla handensehand 1
ge ngn kalla fötterse1fot 1
ge ngn kalla handensehand 1
hålla huvudet kalltsehuvud 1
kall mursemur
kalla färgersefärg 1
kallt stålsestål
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. kalder; eg. en form av ett verb motsvarande isl. kala ’få att frysa’; jfr kulen, kuling, 1kyla, källa, köld
2kall
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kall·et1verksamhet som uppfattas som livsuppgift
särsk. om yrke som antas ha högre syften
ngt högt.arb.JFRcohyponymkallelse 2cohyponymgärningcohyponymmission 2
prästkallsjuksköterskekallför honom var läraryrket ett kallsedan 1554jfr fornsv. kal ’uppmaning’; bildn. till 1kalla
2ropande läte
mindre brukl.komm.lockfågelns klagande kallsedan 1664