verb ~de ~t
kall·ar1ge som beteckning åt
ngn el. ngt
komm.SYN.synonymbenämna
JFRcohyponymheta 1
han heter Björn men han kallas Nallehan gillar inte att man kallar honom konservativkritikerna kallade stycket mysteriespelsträckan Borås–Jönköping, även kallad dödens väg○spec.ge som namn åt
uppkallade kallade sin dotter Erikarörelsen kallar sig Företagaraktionen○spec. äv. i ett uttryck som används vid introduktion av en beteckningde har möjlighet att få ett så kallat ideellt skadeståndhan drömmer om en så kallad monorail genom den svenska fjällvärlden○ibl. iron.hon använde flera gånger uttrycket ”den så kallade befrielserörelsen”kalla ngn/ngt ngn/ngt/ADJ, kalla ngn/ngt för ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kalla; gemens. germ. ord (utom gotiska) av omdiskuterat urspr.
2uppmana (ngn) att komma
särsk. i mer formella el. högtidliga sammanhang
komm.hemkallainkallaåklagaren tänker kalla ett tiotal vittnen○spec.ropa (till sig)
kalla på hunden○äv. mer el. mindre bildligt, särsk. i fråga om högre tjänst e.d.delvis histor.hon blev kallad till en professur○i perf. part. ibl.särskilt utsedd
av Gud el. på grund av goda personliga egenskaper
han kände sig kallad att utbreda den rätta lärankalla ngn (till ngn/ngt), kalla på ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-201792kallande;
kallelse (till 2)
2kall`a
substantiv ~n kallor
kall·an●en (kruk)växt med vitt hölsterblad kring blomkolven
ofta snittblomma, t.ex. på begravningskransar
bot.vit kalla○äv. om den besläktade vilda kärrväxten missnevild kalla○äv. om närbesläktade el. liknande (kruk)växtervanligen i sammansättn.
kallaväxtfredskallasilverkallasedan 1879av lat. call´a med samma betydelse