verb kallade kallat
kall·ar●äv. fast sammansättn., seinkalla
anmoda eller beordra (ngn) att komma
till mer el. mindre formellt möte; spec. mil.
komm.mil.kalla in repetitionsförbandenåklagaren kallade in ett nytt vittne○äv. ngt utvidgatrektorn kallade in henne för ett samtalkalla in ngn (till ngt), kalla in ngn (som ngn)sedan 1523Subst.:vbid1-885304inkallande,
vbid2-885304inkallning;
inkallelse