Svensk ordbok 2009, webbversion

kalla upp´ verb kallade kallat kall·aräv. fast sammansättn., seuppkalla 2 an­moda att komma till ett mer el. mindre formellt möte komm.rektorn kallade upp de båda eleverna på sitt rumspec. som diplomatisk markeringutrikes­ministern kallade upp den ryske ambassadören med an­ledning av incidentenkalla upp ngnsedan 1796Subst.:vbid1-885314uppkallande