Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kallade kallat
kall·ar●äv. fast sammansättn., seuppkalla 2
anmoda att komma
till ett mer el. mindre formellt möte
komm.rektorn kallade upp de båda eleverna på sitt rum○spec. som diplomatisk markeringutrikesministern kallade upp den ryske ambassadören med anledning av incidentenkalla upp ngnsedan 1796Subst.:vbid1-885314uppkallande