Svensk ordbok 2009, webbversion

kam´ substantiv ~men ~mar kamm·en1ett hårvårdsredskap som består av en skena med en rad tänder kläd.tekn.fickkamkam och hår­borstedra en kam genom håret○äv. om an­dra liknande före­teelsertuppkam○äv. ngt ut­vidgatullkamvävkamdra/skära alla över en kambedöma alla likavilket antyds vara felaktigt​ hon vill inte dra alla medier över en kam utan tycker det är skillnad på t.ex. dags­press och kvälls­press kammen växer på ngnngn blir hög­färdig​ med fram­gångarna har kammen vuxit på bankägarna och nu ska de försöka etablera sig i Europa på allvar sedan 1100–1200-taletrunristad kam av ben, Lund, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)runform kab, fornsv. kamber ’kam; fjäderkam; tak­ås’; gemens. germ. ord, urspr. ’försedd med tänder’; idiomet skära alla över en kam (1624) efter ty. alle über einen Kamm scheren, urspr. om hår­klippning eller klippning av får 2lång­sträckt upp­höjning på före­mål, natur­företeelse etc. geogr.bergskamhöftbenskamtakkamvågkamsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen