Svensk ordbok 2009, webbversion

kamm`are substantiv ~n äv. vard. kammarn, plur. kamrar el. ~, best. plur. kamrarna äv. kammarna kamr·ar1litet bostadsrum af.hush.barnkammarejungfrukammarestuderkammaresängkammarelägenhet med tre rum och kammare○ibl. med bi­betydelse av in­stängdhet e.d.kammarluftkammarlärdsitta hemma på sin kammare och uggla○äv. om (mindre) rum med viss funktionvanligen i sammansättn. gravkammareklädkammarelönnkammareskattkammarevindskammare○i sammansättn. äv. för att ut­trycka att ngt sker i mindre grupp e.d.kammarkörkammarmusikkammarspelsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kamar, kammare; av lat. cam´era ’valv; rum’; jfr chambre séparée, kamera, kamrat, tjomme 2vanligen i sammansättn. av­gränsat delutrymme med (viss) speciell funktion särsk. av teknisk natur tekn.syrekammaretryckluftskammare○spec. äv. anat.hjärtkammaresedan 1443 i bet. ’del av skjut­vapen’Tynnelsöinventariet3vanligen i sammansättn. av­delning av (viss) myndighet särsk. av myndighet med förvaltande upp­gifter samh.auktionskammaredrätselkammaretullkammare○spec.av­delning av riks­dag histor. i SverigeJFRcohyponymunderhuscohyponymöverhus första kammarenan­dra kammarensedan 1507 i bet. ’kammar­rätt’brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)