Svensk ordbok 2009, webbversion

kamra´t substantiv ~en ~er kamr·at·en●person som del­tar eller in­går i samma verksamhet som en annan person (som fram­går av samman­hanget); ofta med bi­betydelse av sam­hörighet el. aktiv sam­verkan och där­med äv. vänskap sociol.yrk.JFRcohyponymkompiscohyponym1vän 1 kamratgängkamratkretskamratträffbarndomskamratlekkamratolyckskamratrumskamratgoda kamraterhennes bästa kamratkamraterna på rid­lägret○spec. i skolanklasskamratkamraterna i klassen retade henne för hennes dialekt○spec. äv. på arbets­platsJFRcohyponymkollega arbetskamratchefen försökte vara kamrat med dem○spec. äv. (mest förr) som tilltals­ord och en sorts titel kommunister och socialister emellankamrat StalinKamrater! Kampen mot imperialismen går vidare.ngns kamrat, kamrat med/till ngn, ngra är kamratersedan 1633av fra. camarade med samma betydelse; av spa. camarada ’rums­kamrater; vapen­bröder’; till lat. cam´era ’kammare’; jfr kamera