Svensk ordbok 2009, webbversion

kamra´tlig adjektiv ~t kamr·at·lig●som präglas av gott kamratskap admin.pol.psykol.JFRcohyponymbussigcohyponymsolidarisk 1 de träffades under kamratliga formerhan sade till henne i kamratlig ton○ibl. som förskönande om­skrivningmycket upp­riktig och i praktiken starkt kritisk el. konflikt­fylld i pol., särsk. kommunistiska, samman­hang (mest förr)förhandlingarna mellan Sovjetunionen och Kina fördes i en öppen­hjärtig och kamratlig andakamratlig (mot ngn)sedan ca 1875