Svensk ordbok 2009, webbversion

kana´l substantiv ~en ~er kan·al·en1an­lagd, flodliknande vattenförbindelse anv. för transporter, till bevattning e.d.; ofta med slussar, luckor o.d. för reglering av vatten­ståndet sjö.JFRcohyponym1rännacohyponymdike kanalbolagkanalbåtSuezkanalenbevattningskanalhamnkanalgräva en kanalGöta kanalAmsterdams kanaleren kanal som förbinder Rhen med Donau○äv. i namn på förhållandevis smala naturliga far­lederEngelska kanalen○äv. om rörliknande anatomisk bildningluftkanaltarmkanaltårkanal○äv. bildligt om vissa mer abstrakta transport­vägarinformationen kom genom under­jordiska kanaleren kanal (från ngt) (till ngt), en kanal (mellan ngra)sedan 1680av lat. cana´lis ’ränna; avlopps­rör’, till cann´a ’rör’; jfr kanel, 2kanon 2ofta plur. förbindelse­led för över­föring av information komm.informationskanaldiplomatiska kanalerhemliga kanaler○äv. om våg­längd för radio- och tv-utsändningarfilmkanalgrannkanalsportkanalbyta kanalzappa mellan kanalernasedan 1678