Svensk ordbok 2009, webbversion

kanapé substantiv ~n ~er kanapé·er1stoppad vil­soffa med upp­svängd huvud­ända heminr.sedan 1733av fra. canapé med samma betydelse; av lat. conope´um ’sparlakans­säng’; av grek. konopeo´n ’(säng med) moskit­nät’, till ko´nops ’mygga’ 2typ av smördegsbakelse till formen lik ett flerflikigt blad kokk.sedan 18373liten stekt eller rostad smör­gås med ngt läckert på­lägg mat.sedan åtm. ca 1990