substantiv ~n kandelabrar
kandelabr·ar●stor flerarmad ljusstake
ofta antik och dyrbar
heminr.silverkandelabersedan 1791via fra. av lat. candela´brum ’ljusstake’, till cande´re ’glänsa’; jfr candela, kandidat, kyndelsmässa
Kandelabern, den hyrda, bär sina ljus utan glans, och den svartaste frans, som fanns köpa, den finnes här.Birger Sjöberg, Bleka dödens minut (i Fridas bok, 1922)