Svensk ordbok 2009, webbversion

1ka´non substantiv ~en el. ~, plur. ~er kan·on·en1gällande samling av heliga skrifter t.ex. i den kristna kyrkan relig.○äv. ngt ut­vidgatall­mänt erkänd samling litterära texter från alla tider diskussionen om den svenska litteraturens kanonsedan 1707av lat. can´on, grek. kano´n ’stav; mått­stock; regel; tabell’ 2musik­stycke där två eller flera stämmor efter var­andra upp­repar samma tema vanligen vokalt musikcirkelkanon”Broder Jakob” sjungs ofta i kanonsedan 18023en stor tryck­stil bok.sedan 1635
2kano´n substantiv ~en ~er kan·on·en1ett stort, tungt vapen med långt eld­rör som skjuter projektiler i hög hastighet i flack bana ofta samman­fattande om den tyngsta typen av militära vapen af.mil.JFRcohyponymhaubitscohyponymmörsare kanoneldkanonkulakanonlavettkanonmynningkanonskottluftvärnskanondundret från fiendens kanonerde grova kanonerna sköt en bräsch i muren○äv. om liknande an­ordning för an­dra projektiler e.d.vanligen i sammansättn. signalkanonsnökanon○äv. bildligtmycket hårt skott i fot­boll, is­hockey e.d. en kanon i nät­taket(fara i väg) som skjuten ur en kanon(fara i väg) med hög fart​ när hon släppte lös hunden for den i väg som skjuten ur en kanon skjuta mygg med kanonersemygg sedan 1631av fra. canon med samma betydelse; av ita. cannone ’stort rör’; till lat. cann´a ’rör’; jfr kanal, kanel, kanyl 2betydande person som ofta gjort en snabb karriär vard.psykol.yrk.en av närings­livets unga kanonersedan 1955
3kano´n adjektiv, ingen böjning kan·on●endast predikativt jätte­bra vard.allmän värderingSå du ställer upp? Det är kanon!sedan 1969