Svensk ordbok 2009, webbversion

kan`tig adjektiv ~t kant·ig●som har (skarpa) kanter om före­mål el. (ofta) om kropp(sdel) admin.JFRcohyponymhård 2 kantiga, vassa klipp­blockkantiga axlarett kantigt an­siktehan är mager och kantig○äv. bildligt, spec.o­jämn, o­rytmisk kantiga rörelser○spec. äv. om person, handling e.d.o­säkert klumpig och ryckig en typisk ton­åring, lite kantig i sättethan bockade till ett kantigt far­välskriften var av­fattad på ett kantigt språksedan 1556