verb ~de ~t
kant·rar●kränga över till ett läge där upprätning inte är möjlig
om båt
sjö.JFRcohyponym1välta 1cohyponymstjälpa 1
ekan kantrade och sjönk○äv. om vind, ström e.d.(helt) ändra riktning
strömkantringvindkantringvinden har kantrat mot nord○äv. bildligtopinionen har kantratkantrasedan 1765av lågty. kantern med samma betydelse; till kant
Subst.:vbid1-203211kantrande,
vbid2-203211kantring