Svensk ordbok 2009, webbversion

ka´os substantiv ~et kaos·et●total o­ordning komm.JFRcohyponymoredacohyponymförvirringcohyponym1röra 1cohyponymvirrvarr trafikkaosdet ut­bröt kaosdet rådde kaos i klass­rummetbörs­raset skapade kaos på finans­marknadernaolycks­platsen var ett enda kaos av skrikande människorhans hjärna var ett kaos av förvirrade tankar○spec. i ett skenbart paradoxalt ut­tryckordning i kaoset○spec.den o­ordnade materien som den ordnade världen upp­stått ur JFRcohyponymkosmos har världen upp­stått ur kaos eller är den en skapelse av Guds hand?ett kaos (av ngt/ngra)sedan 1644av grek. kha´os ’den tomma, o­mätliga rymden’, eg. ’gap’