Svensk ordbok 2009, webbversion

kapacite´t substantiv ~en ~er kap·ac·itet·en1(stor) förmåga att åstad­komma ngt på visst om­råde psykol.tekn.arbetskapacitetfysisk kapacitethans intellektuella kapacitet räckte inte till för upp­giftenbarnen tog hela hennes kapacitet i an­språk○spec.(möjlig) produktions­volym fabrikens kapacitet ligger på 500 ton om året○äv.volym i o­lika vetenskapliga och tekniska samman­hanglungornas vitala kapacitetsamlings­lokalens kapacitet räckte inte(ha) kapacitet (till ngt), (ha) kapacitet ((för) att+V)sedan 1662av fra. capacité med samma betydelse; av lat. capa´citas, till cap´ax ’rymlig; duglig’, till cap´ere ’ta; fånga’; jfr kapabel 2person med stor förmåga att åstad­komma ngt på visst om­råde psykol.JFRcohyponymförmåga 2cohyponymkraft 4 hon är en kapacitet som klubben borde ut­nyttja bättresedan 1838