Svensk ordbok 2009, webbversion

kapit´el substantiv kapitlet, plur. ~, best. plur. kapitlen kap·itl·et1större, formellt av­gränsat av­snitt i bok ofta numrerat och försett med rubrik bok.kapitelindelningkapitelrubrikinledningskapiteli kapitel 1 ger författaren den historiska bak­grundenkapitel för kapitel av­handlas de o­lika natur­typerna○äv. bildligt om viss period el. visst ämneslav­handeln är ett sorgligt kapitel i väster­landets historiaden hemliga av­lyssningen är ett känsligt kapitelderas äktenskap är ett av­slutat kapitelett kapitel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1508Skrå-Ordningarfornsv. kapitel; av lat. capit´ulum ’litet huvud’, i medeltidslat. ’över­skrift; stycke; av­delning’; jfr domkapitel, kapitulera 2styrande församling i (andlig) organisation relig.domkapitelordenskapitel○äv. om samman­komst i så­dan församlingsedan ca 1452Nya eller Karls-KrönikanMitt liv är i nedan och klent nu mitt verk, jag fattige olärde bortrymde klerk, en bortlupen broder bara, fördömd av kapitlet i Skara.Gustaf Fröding, En fattig munk från Skara (i Gitarr och dragharmonika, 1891)